Ännu en vecka till ända & regnet väckte mig tidigt idag. Hela landskapet droppar av regn som tårar över en älskare som går. Sommaren är över.

Ormbunkarna har skiftat färg till brunt och björkarnas gula blad skvallrar om att hösten är nära. Mitt rönnbärsträd prunkar av mogna rönnbärsklasar utanför huset. Både vemodigt & hoppfullt står älgarna i skogsbrynen, skogarna fyllda av lingon & äppelträden mognar. Här bland ängarna far jag fram och tillbaka och ser landskapet skifta och regnet rinna över hästarnas magar utanför mitt hus.

Året går i cykler, från januari till december. Början och slutet. För mig är hösten början. Jag älskar hösten, den står för nyststart för mig. En andra chans.

Jag har raggsockar idag och tända kandelabrar och solsken i glaset även om regnet öser ner utanför. Under min andra vecka på Sommelierutbildningen har vi lärt oss det poetiska namnet ”Terroir” som betyder ursprungskänsla. Själv gillar jag den engelska varianten bättre ”a sense of place” Så fantastiskt! Tänk att få en känsla av en annan plats vad du än gör eller befinner dig – magiskt. Jag är en drömmare och vad passar inte bättre för en drömmare än lite terroir?

Nu pratar jag naturligtvis om vin, denna underbara värld av dofter, smaker och upplevelser.

Jag är gammal och som många vet är det svårt att lära gamla hundar sitta. I ärlighetens namn har skolbänken och all fakta som ett nödvändigt ont gnagt i mig. Hur ska jag klara all denna fakta? Vinframställning och druvor, geografi och franska glosor? Det magiska ordet var för mig ”Terroir” i allt detta. För att uppleva terroir i ett vin måste du förstå det andra – jorden, klimatet, läget, omgivningen och hantverket. Du dricker ditt vin och den för dig till platser du kanske aldrig besökt. Som i en tidsmaskin förs du till platser med prunkande vinrankor, solvarm jord, doftande timjan och vajande lavendel. Känner du havsbrisen? Värmen av solen i ditt ansikte? Idag gör jag det. Det regnar ute och det luktar våt skog och häst men inne där jag dricker mitt vin befinner jag mig idag på Sardinien där solen värmer mig och jag går mellan raderna av vingårdens plantor och luktar på solvarma vinbärsblad och känner lukten av gruset där jag går och sparkar med skorna.

Jag är barnsligt förtjust i fantasier och drömmar, kanske är det som jag alltid trott varit en last, kan vara en hjälp att förstå det jag dricker. Varför det smakar som det gör, samtidigt som varje vin jag provar i fortsättningen kommer ge mig en inre resa om är få förunnat. Vårt doftminne är det sista som överger oss och kanske det starkaste. Ge mig en doft och jag förflyttas i tid och rum. Detta är början på resan vänner – härifrån till evighet!

Idag dricker jag Agricola Punica Barrua 2006 från Sardinien. – Varm & generös, lite som en varm omfamning av någon som tycker om dig. Torkad frukt, kryddor & jord i en balanserad palett. Helt plötsligt är du där på Sardinien & livet känns lättare. Sardinien värmer mig i kväll…

/Johanna-Magdalena